Och det hände vid den tiden
1.Och det hände vid den tiden:
till kung Davids Betlehem
Josef och Maria rider,
men där finns ej rum för dem.
När Guds moder föda skall
blir hon visad till ett stall.
2.Han som skapat universum,
som satt lagarna för allt,
delar med en åsna husrum,
tar ett hjälplöst barns gestalt,
vilar i en modersfamn.
Jesus Kristus är hans namn.
3.Timmermannen Josef vaktar
barnets bädd i krubbans halm.
Och Maria nynnar sakta
för sin son kung Davids psalm.
Djurens blanka ögon ser
undret som i natten sker.
4.Herdar, fattiga och frusna,
långt från stadens port och tull
ser omkring sig mörkret ljusna,
hör en sång av glädje full:
Er stor glädje bådar jag!
Frälsaren är född idag!
5.Rymden fylls av änglaröster:
Ära, ära vare Gud!
Stjärnan som står klar öster
bär om nyfödd konung bud,
visar väg för vise män
som vill hylla konungen.
6.Ännu löftets stjärna brinner.
Julens bud kring jorden når.
Släkten efter släkten finner
vägen som till barnet går.
Till vårt hem i Faderns hus
lyser oss den stjärnans ljus.
På en avlägsen höjd
På en avlägsen höjd,stod ett grovt dystert kors,
symbolen för smärta och skam.och jag älskar det kors,
där vår Herre för oss,blev till döden en smärtornas man.
Avstå
Jag vill älska det urgamla kors,i dess kraft skall jag segrande gå.
Jag omfamnar det heliga kors,tills jag segrarens krona skall få.
Detta urgamla kors,som ej världen förstått,
förunderligt rör mig till sig.Till Guds heliga land,
som till Golgata gått,det kärlek har burit för mig.
I det urgamla kors,av Guds blod färgat rött,
en underbar skönhet jag ser.Ty det var på det korset,
som han lidit och dött,han som frälsningens nåd åt mig ger.
Pris vare Gud som låter
1. Pris vare Gud som låter
oss glada vakna opp
och över jorden åter
en dag av nåd gå opp,
en dag som skall försvinna
lik den i går förgick;
o må vi då besinna
dess dyra ögonblick.
2. O, må vi noga märka
vad Gud av oss begär
och med all trohet verka
så länge dagen är,
att icke syndens minne
vårt hjärta förebrår
när aftonen är inne
och vi ej mer förmår.
3. Att gärna åt sin nästa
råd, hjälp och glädje ge,
ej blott på eget bästa,
men ock på andras se,
ej blott Guds vilja veta,
men vandra i hans bud,
det är att kristen heta,
det är att tjäna Gud.
4. Och salig är och bliver,
när Herren komma skall,
den tjänaren som giver
så akt uppå sitt kall.
Han dela skall den fröjden
som intet öga sett,
men Herren Gud i höjden
åt sina barn berett.
5. Vår kraft, o Gud, föröka,
att vi med trofasthet
må först ditt rike söka
och din rättfärdighet.
Då vill du nådigt skänka
allt övrigt åt envar.
O, må vi det betänka
i dag och alla dar.