O Gud, vår hjälp i gångna år
O Gud vår hjälp i gångna år Vår framtids hopp och frid
Vårt värn när storm kring jorden går Vårt hem för evig tid
Där uppe dina helgon tryggt i ljus och frihet
bor Här är din hand ett stödd för dem som söker ber och tror
Långt innan jord och hav blev till och bergen fick gestalt
Från evighet till evighet är du som skapat allt
Likt dagen som förgick i går är tusen år för dig
Som nattens mörker skingrat snabbt när solen höjer sig
Fort rinner tiden som en ström och sköljer alla bort
Vår levnad liknar mest en dröm förgäten inom kort
O Gud, vår hjälp i gångna år vår framtids hopp och frid
Du är och blir när allt förgår vårt hem för evig tid
O Helga Natt
O helga natt O helga stund for världen
Då Gudarnännskan till jorden steg ned
For att forsona världens brott och synder
For oss han dödens smärta led
Och hoppets stråle går igenom världen
och ljuset skimmrar över land och hav
Folk fall nu neder och hälsa glatt din frihet
O Helga natt Du frälsning åt oss gav
O Helga natt Du frälsning åt oss gav.
Ty frälsarn krossat våra tunga bojor
Vår jord är fri Himlenöppen nu är
Uti en slav Du ser en älskad broder
Och se din ovän ska bli dig så kär
Från Himlen bragte Frälsaren oss friden
För oss han nedsteg i sin stilla grav
Folk fall nu neder och hälsa glatt din frihet
O Helga natt Du frälsning åt oss gav
O Helga natt Du fräsning åt oss gav.
O Jesus kär vad har väl du förbrutit
1. O Jesus kär,
vad har väl du förbrutit,
att sådan dom man
över dig beslutit?
När blev väl du till
något brott förvunnen
och skyldig funnen?
2. Jag ser dig fängslad,
törnekrönt och smädad,
med gissel slagen
och av hopen hädad.
Till korset dömd,
du måste döden lida
vid rövarns sida.
3. O skulle jag väl
fråga vad du brutit?
Det är för mig,
för mig ditt blod har flutit.
Din smärtas mått,
o Jesus, själv jag fyllde.
Allt jag förskyllde.
4. Hur underbart, att du
tog på dig skammen!
Den gode herden
offrar sig för lammen.
Den skuld, för vilken
tjänarna bli fällda,
vill Herren gälda.
5. Ofattlig kärlek,
som ej jorden rymmer,
drev dig den väg,
där dödens skugga skymmer.
Jag for blott efter lust
i världen vida,
och du får lida.
6. O höge Konung,
hög för alla tider,
ack, kunde jag dig
tacka rätt omsider!
Men ingen gåva,
dyrbar nog att skänka,
kan tanken tänka.
7. Dock vill, ditt namn till ära,
allt jag våga,
ej korset rädas
eller skymf och plåga,
ej världens ogunst
lägga på mitt hjärta,
ej dödens smärta.
8. O Konung i det rike
som förbliver,
en gång du segerns krona
mig ock giver.
Den lovets sång
dig himlarna hembära
får där jag lära.
O, Betlehem du lilla stad
O betlehem du lilla stad, hur tyst du ligger där
Försänkt i ljud på drömlössömn, när skaparundrer sker
En stjärna tänds o mörkret tar över den ej makt
O alla släktens hopp o tro, stämt möte denna natt
Så stilla o så oförmärkt, blir oss guds gåva räckt
O himlen kom till jorden ner, när ingen väntat de
Vi kan ej höra stegen han nalkas oss ändå
O plötsligt som en okänd står han Mitt ibland oss här
Du barn av betlehem vi ber, ger våra ögon ljus
O renar hjärtat att vi kan Med dig bli barn hos gud
Nu sjunger änglaskaror guds lugn
O vi med den O kom till oss med hos oss kvar guds son emanuel
Oändlig nåd
nåd mig Herren gav
och än i dag mig ger.
Jag kommit hem, jag vilsen var,
var blind, men nu jag ser.
Guds nåd, jag skälvde inför den,
men sedan gav den ro,
och aldrig var den större än
den dag jag kom till tro.
Jag kom ur tvivel, mörka djup,
ur vanmakt och ur skam.
Den nåd som bar mig intill nu
skall bära ända fram.
Guds löften ger vår längtan svar,
som klippan är hans ord.
Ej bättre sköld och skydd jag har
i himmel och på jord.