Det är väl med min själ
När frid som en flod
följer mej var än jag går,
när sorgernas vågor mej når
Vad än med mej sker, så vet jag ändå:
Allt är väl, jag har frid i min själ
KÖR: jag har frid i min själ Allt är väl, jag har frid i min själ!
Min synd vilken nåd, den tog Jesus på Sej.
Han bar den på korset för mej
Jag bär den ej mer och jag aldrig den ser.
Allt är väl, jag har frid i min själ.
O Herre, låt dagen då Du tillbaka är
ej dröja, nej kom, Herre kär!
Vår Konung vi ser, alla Honom tillber.
Även då har jag frid i min själ
or
1. När frid som en flod strömmar fram på min väg,
när sorger som havsböljor slår,
vad än som mej sker har du lärt mej att tro:
det är väl, det är väl med min själ.
KÖR:
Det är väl med min själ.
Det är väl, det är väl med min själ.
2. Fast Satan mej frestar och prövning mej når,
må denna försäkran stå fast:
att Kristus grep in i min hjälplöshet svår
då han utgöt sitt blod för min själ.
3. O väldiga nåd att med visshet få tro:
min synd, inte delvis men helt,
är spikad till korset och frigjord jag får
prisa Herren vår Gud med min själ!
4. Må Kristus då vara mitt liv och mitt hopp.
När dödsflodens stränder jag når
jag slipper försmäkta; i liv och i död
ska du skänka din frid till min själ.
5. Vår Gud har berett sina kära ett hem
i himlen, där frigjord från grav
jag en gång når målet, hör änglarnas sång.
O välsignade hopp för min själ!
6. Välkommen du dag, då jag slipper få tro,
då slöjor ej hindrar min blick!
Basunen ska ljuda och Herren vi ser.
Även då är det väl med min själ.
Du som av kärlek varm
1. Du som, af kärlek varm,
Blödde för mig,
Drag mig för hvarje dag
Närmare dig!
Fyll du mitt hjärta så,
Att jag af kärlek må
Offra med fröhd också
Något för dig!
2. Du, som i himlens j¨hd
Beder för mig,
Som, om än svag, ser upp,
Herre, till dig!
Gif, att jag korset bär,
Nöjd med hvad du beskär,
Att jag må vittna här
Något om dig!
3. Bo med din Andes kraft,
Herre, i mig,
Att jag må hvarje stund
Lefva för dig.
Helande hjärtesår,
Sökande vilsna får,
Görande, hvar jag går,
Något för dig!
4. Allt, hvad jag är och har,
Skänkte du mig;
Hjälp mig det helga gladt,
Herre, åt dig!
Och, när förutan brist
Dig jag får se til sist,
Blifve du, Herre Krist,
Allting för mig!
Ej upplysta gårdar
“Ej upplysta gårdar, ej hus och palats
kan bjuda Maria och Josef en plats.
Hos djuren i stallet de reder en säng
av gräset, som vuxit på Betlehems äng.
En stjärna, som förut i rymden ej fanns
nu strålar i stallet med himmelens glans.
Så tysta och stilla står djuren och ser
hur Skaparens under i julnatten sker.
Nu tiden är inne. Ett barn är oss fött.
Och rummet är fattigt, Maria är trött.
Sin kärlek så skyddslös Gud världen förtror.
Som barnet i krubban Han här bland oss bor.”